MF-002 Utspädning och fördelningsmåttet D
Status: Utkast, omarbetat 2026-10-30, omskrivet 2026-11-22. Ingår inte i standarden. Berör §8. Författare: Birger Löfgren. Diskussion: #49.
Fler exempel och bakgrund finns i fördjupningen Fördelningsmåttet D.
I korthet
- En grossist som köper från en leverantör med låga utsläpp och en med höga kan ge alla kunder samma snitt. Då ser en kund som köpt det gröna inte det i sina tal.
- D visar hur stor andel av utsläppen från leverantörerna som har hamnat hos andra kunder än dem inköpen gjordes för. D = 0 betyder att allt har hamnat rätt. D = 1 betyder att allt har hamnat fel.
- Vilken kund ett inköp gjordes för avgörs av kopplingen mellan inköp och försäljning, till exempel en order eller ett artikelnummer.
- D räknas för ett område som organisationen väljer, till exempel en anläggning eller ett bolag. Då syns utjämning också när posterna fördelas mellan flera noder.
- Varje kund får sitt eget värde.
D gäller skillnader mellan leverantörer, oavsett varför de skiljer sig. Skillnader i nodens egna utsläpp mäts inte av D. Coverage (faktisk andel, om MF-008 antas) visar hur stor del som har faktisk grund, och D visar om den hamnar hos rätt kund.
Förslag till standardtext
Ett nytt delavsnitt i §8. Definitionerna av Coverage och uppströms-Coverage står kvar.
D: andelen utsläpp som hamnat hos fel kund
-
Vad D visar. D visar hur stor andel av de utsläpp som ett område har fått från sina leverantörer som området har fördelat till andra mottagare än dem inköpen gjordes för. A och U räknas var för sig. Områdets egna Scope 1+2 räknas inte in, inte heller när en nod i området fördelar dem till en annan nod i området och de där bokförs som Actual (§4).
-
Området. Organisationen väljer ett eller flera områden inom rapporteringsentiteten, till exempel en anläggning, ett affärsområde eller hela bolaget. Ett område ska (a) vara detsamma även om noderna inom det delas in på nytt, och (b) omfatta steget där inkommande poster fördelas på områdets noder. Ett flöde mellan två områden räknas som en post.
-
Rätt mottagare. Vilken mottagare ett inköp gjordes för avgörs av kopplingen mellan inköp och försäljning, i denna ordning: (a) en registrerad koppling, till exempel order, stycklista eller artikelnummer, (b) en drivare eller modell, till exempel för ett elnät, (c) en volym- eller värdenyckel. Den finaste kopplingen som finns används, på den nivå kunderna väljer mellan, till exempel artikel eller leverantör. Väljs en lägre nivå ska det motiveras. En avtalad fördelning utan stöd i inköpen räcker inte. Finns ingen koppling redovisas D som ej beräknat. Fördelningen efter kopplingen kallas referensen. Den bestäms i förväg, dokumenteras och versionshanteras.
- Uträkningen. För varje mottagare jämförs det mottagaren fick från leverantörernas utsläpp med det referensen ger, för A och U var för sig:
- Mottagarens avvikelse är skillnaden i A plus skillnaden i U, räknat utan tecken.
- Områdets D är summan av alla mottagares avvikelser delad med två gånger E.
- Mottagarens D är mottagarens avvikelse delad med summan av det mottagaren fick och det referensen ger.
E är det som området fördelar av leverantörernas A och U under perioden, med avdrag för lagerförändring om området har lagerkonto enligt MF-001. Fördelningen och referensen ska summera till E. Båda värdena ligger mellan 0 och 1.
En rättelse som enligt MF-006 bokförs i nästa period kan ge negativa mängder. Den räknas inte in utan redovisas bredvid.
-
Redovisning. Varje mottagare får sitt D, vad den fick och vad den skulle ha fått enligt referensen, för A och U var för sig, och vilket område, vilken referens och vilken mottagarnivå jämförelsen gäller, till exempel kund eller leveransgrupp. Mottagaren får också veta hur stor del av dess mängder som bygger på registrerade kopplingar. Områdets D kan lämnas till andra, till exempel i en upphandling.
- Tolkning. Ett högt D betyder inte att en allokeringsnyckel som §3 tillåter är fel. D med olika områden, referenser eller mottagarnivåer jämförs inte med varandra. D säger inget om vad som hänt längre upp i kedjan.
Exempel
En grossist köper 100 ton material från en grön leverantör, som bär 40 ton CO2e, och 100 ton från en brun, som bär 200 ton. Inköpen från den gröna görs för kund X och inköpen från den bruna för kund Y. Referensen är alltså X 40 och Y 200 ton, och E = 240. Talen är påhittade.
Grossisten är en nod och fördelar efter massa, så X och Y får 120 ton var.
| X | Y | |
|---|---|---|
| Fick | 120 | 120 |
| Referensen | 40 | 200 |
| Avvikelse | 80 | 80 |
| Mottagarens D | 80 / (120 + 40) = 0,50 | 80 / (120 + 200) = 0,25 |
Områdets D är (80 + 80) / (2 × 240) = 0,33. Det betyder att 80 av 240 ton har hamnat hos fel kund. X påverkas mest, eftersom X köpte grönt och fick tre gånger mer än referensen.
Har grossisten i stället en nod för grönt och en för brunt får X 40 och Y 200 ton, och områdets D blir 0.
Varför D räknas för ett område
Om D räknades inne i varje nod skulle det inte se utjämning som görs när posterna fördelas på organisationens noder. Därför ska området omfatta det steget, krav (b) i punkt 2.
| Grossistens indelning | X får | Y får | D inne i varje nod | D för området |
|---|---|---|---|---|
| En nod | 120 | 120 | 0,33 | 0,33 |
| En nod per kund, posterna följer inköpen | 40 | 200 | 0 | 0 |
| En nod per kund, varje post delad hälften var | 120 | 120 | 0 | 0,33 |
| En grön och en brun nod | 40 | 200 | 0 | 0 |
I den tredje raden har varje nod bara en kund, så inne i noden finns inget att avvika från. Kunderna får ändå samma snitt som med en nod.
Området ändrar inte hur något räknas. Fördelningen sker nod för nod. Bara mätningen görs för området, och aldrig utanför organisationen. Krav (a) i punkt 2 gör att olika indelningar mäts mot samma område och kan jämföras.
Rätt mottagare
Kopplingen kan gälla flera inköp åt gången. Har grossisten ett artikelnummer för gröna varor, som köps från två leverantörer, följs båda inköpen åt till dem som köper artikeln. Inom artikeln blandas de två leverantörerna, eftersom kopplingen bara finns på artikelnivå. Det räcker om kunderna väljer mellan grönt och brunt. Vet grossisten vilken leverantör varje leverans kom från ska den uppgiften användas.
Kopplingen gäller affären, inte materialet. Köper ett stålverk grönt skrot för en viss kunds order gäller kopplingen även om skrotet smälts tillsammans med annat (produktnivåinvändningen). Varor i lager kopplas via lagrets artiklar. Köps råvaran till gemensam drift utan koppling till någon försäljning blir referensen snittet, och D = 0 är rätt.
Begränsningar
D gäller området. Skillnader kan redan ha jämnats ut hos leverantören. Byte av referens, område eller mottagarnivå kan ändra D utan att utsläppen har ändrats, så versionskontroll behövs när D följs över tid.
Alternativ som övervägts
- D inne i varje nod. Avvisat, se tabellen ovan och fördjupningen, avsnitt 6.
- Att förbjuda noder per kund. Avvisat, eftersom utjämningen kan göras med vilken indelning som helst, och eftersom det skulle träffa legitima noder med en enda kund.
- Ett enda D för hela organisationen. Avvisat, eftersom små utjämningar försvinner i en stor organisation (fördjupningen, avsnitt 4).
- En avtalad fördelning som referens. Avvisat, eftersom en referens lika med fördelningen ger D = 0.
- Ett mått på bara A + U. Avvisat, eftersom det missar utjämning mellan faktisk och okänd del.
- En övre uppskattning av D när ingen referens finns. Avvisad, eftersom en grov uppskattning inte är visad vara en övre gräns för alla tillåtna nycklar.
Öppna frågor
- Hur ska skillnader i nodens egna utsläpp mätas? Ett förslag är andelen av nodens egna utsläpp som mäts i noden, i stället för att fördelas från en gemensam resurs med en nyckel.
- Räcker andelen registrerade kopplingar, punkt 5, som ett enklare mått i små organisationer?
Beräkningskontroll
Formlernas egenskaper kan kontrolleras med d-fast-avgransning.py, som räknar med exakta bråk.
Beslut
Inte behandlat. Förslaget avser ett nytt mått i §8 och kräver separat beslut.